Score

Redan på tåget till Göteborg tänker jag på konserten och mina förväntningar på den. På nästan varje spelmusikkonsert jag varit på har jag fått i stort sett mer av samma sak, samma musik från samma spel. Nu törstar jag efter nånting nytt. Jag känner mig närmast luttrad, som en krigsveteran inför ännu ett krig, ännu ett slagfält bland många.

Liknelsen är inte helt oäven. I Göteborgs-Posten inför konserten är ett helt uppslag - och tillika framsidan på kulturdelen - tillägnat den ökande graden av realism i dagens krigsspel. Patrik Bach, producent för bl.a. aktuella Battlefield: Bad Company 2 på svenska DICE intervjuas. Är det en slump då, att just det spelets musik är med på kvällens konsertprogram? Jag tror inte det, även om själva konserten bara nämns i en separat kolumn vid sidan av artikeln.

När jag och mina två vänner till slut sitter bänkade i Göteborgs Konserthus stora sal och småpratar medan orkestern tar plats är mina förväntningar på topp. Jag hade en möjlighet att själv få vara med i kören när Orvar Säfström gjorde Settings-konserten i Umeå i fjol, men missade det - till mitt stora förtret. Nu äntligen skulle jag få uppleva en Säfströmsk konsertproduktion.

Dirigenten Charles Hazlewood äntrar scenen till stora applåder. Publiken hinner knappt tystna innan en serie pukslag inleder konserten, och redan här är jag i musikalisk nirvana. ”Wizardry” av Kentaro Haneda spelades för första gången 1991 i Japan av Tokyo City Philharmonic Orchestra. Då hölls den första av fem Orchestral Game Music Concert som även gavs ut på skiva.

Jag minns fortfarande hur jag lyssnade på bl.a. just den i min dator som tonåring, och drömde om att själv få gå på spelmusikkonserter. Då hade jag bara snubblat över några MP3-filer på internet. Att nu äntligen få höra stycket live var nästan en religiös upplevelse.

Redan här står det också klart att Göteborgs Symfoniker, även kallade Sveriges nationalorkester, är av yppersta klass. Åtminstone i kväll, i detta sammanhang, slår de Stockholms spelmusikkonserter med Kungliga Filharmonikerna på fingrarna, främst med det strålande, variationsrika programmet. Jämförelsen är oundviklig - Sveriges huvudstad mot Sveriges framsida.

Arnie Roth, den Chicago-födde dirigent, producent och arrangör som tidigare höll i Play och numera i Distant Worlds-konserterna, får hård konkurrens ifrån (den väldigt engelska) engelsmannen Charles Hazlewood. Han utstrålar brittisk artighet och professionalism och leder orkestern med fast, säker hand och tackar publiken med jämna mellanrum.

Roths amerikanska värme är avväpnande charmig och genuin och passar utmärkt i Play-konserterna, men hade stått ut i det här sammanhanget. Här passar Hazlewood som handen i handsken, med en naturlig pondus och en sjävklarhet i sitt framförande som lyfter musiken ännu mer.

Den här produktionen är inte unik för Göteborg. Orvar Säfström hade inför Score gjort fyra tidigare konsertproduktioner sedan starten 2006 (de tre senaste i samarbete med Magnus Johansson). En del punkter på kvällens program har hängt med från starten och en del är nya. Till nykomlingarna hör tidigare nämnda ”The Storm” från Battlefield: Bad Company 2.

Kanske borde man vara lite nationalistisk och vidhålla svenska Mikael Karlssons plats bredvid giganter som Koji Kondo och Yasunori Mitsuda. Faktum är dock att Battlefield-stycket är konsertens sömnpiller, vilket både jag och mitt sällskap är eniga om. Det och Norman Corbeils svit ur Heavy Rain är de mest anonyma av programpunkterna. Heavy Rain-sviten är ändå mer musikaliskt intressant än den ganska slätstrukna ”The Storm”, som inte desto mindre är välgjord och fungerar utmärkt i spelet men fungerar sämre på en konsert.

Höjdpunkterna på programmet är desto fler. Förutom ”Wizardry” och Miki Higashinos ”Opening” ur Suikoden II förtjänar ”Fear of the Angels” från Secret of Mana ett särskilt omnämnande. Det rörde mig, klyschigt nog, till tårar. Även konsertens två medleyn, ett med Commodore 64- och ett med Nintendo-musik, är av överraskande hög kvalitet. Både ifråga om vilka spel som representeras (det senare i synnerhet - Super Metroid!) och kvaliteteten på arrangemangen.

Det är för övrigt hög tid att arrangörerna får en eloge för det fantastiska arbete de gör. Även om kompositörerna har skrivit musiken så är det inte de som bär det slutgiltiga ansvaret för hur det låter i konsertsalen eller på skivinspelningarna. Innan musiken når musikerna bearbetas den av en arrangör, som i en del fall till och med bär ett större ansvar än kompositören för hur det kommer låta. Jag lyfter på hatten och bugar för de som arrangerat kvällens musik, de har gjort ett strålande jobb.

I pausen efter första akten är jag alldeles till mig, finner knappt orden och roar mina vänner med mitt entusiastiska stammande. Jag skriver på Facebook med min mobil att ”ribban är höjd, skyhöjd” (och hittar i min iver till och med på ett nytt ord). Och även om andra akten inte når upp till samma himmelsklyvande nivå som den första står jag ändå för mina ord. Allt annat jag sett bleknar i jämförelse med det här.

Play! A Video Game Symphony är ett gott försök, men saknar mod. Den har fastnat i en förutsägbar upprepning av säkra, publikfriande musiknummer och vågar inte släppa taget om sina videoskärmar, hur välregisserade filmsekvenserna än är. Video Games Live är i sammanhanget en parentes, en påkostad ADHD-varieté för en generation med uppmärksamhetsstörningar. Den attraherar visserligen sin publik och är ingen dålig produktion, men bidrar föga till att befästa tv- och datorspelsmusikens konstnärliga legitimitet.

Scores koncept - skala bort allt överflödigt; alla ljusshower, rökmaskiner, projektioner och videosekvenser - är i min mening det enda sättet att bevisa att musiken inte bara förtjänar, utan kan stå på egna ben. Att sedan på en 2 ½ timme lång konsert (inkl. paus) inte en enda gång höra musik från ett Final Fantasy-spel var dessutom det mest uppfriskande jag varit med om på en spelmusikkonsert.

Hatten av, en gång till, för Orvar Säfström och kompani. För mod, för konstnärlig integritet och för sällan skådad klass och variation.

Av David Saulesco [2010-11-28]