Mafia II Soundtrack

Mafia II från centraleuropeiska 2K Czech är lite som Gudfadern-filmen som aldrig blev av. Producenten och manusförfattaren Daniel Vávra har uttryckt sin önskan att skapa karaktärer som berör och som man bryr sig om, ungefär som i film. Spelets starka manus och skådespeleri tillsammans med otroligt genomtänkt estetisk design infriar Vávras förhoppningar - och inte minst ett varierat och välskrivet soundtrack.

Det första Mafia-spelet släpptes 2002 och rosades av kritiker som ett mer realistiskt och seriöst Grand Theft Auto III. Fem år senare, år 2007, visades uppföljaren på Games Convention i Tyskland och den 27 augusti i år släpptes det här i Sverige. Med samlarutgåvan av spelet följde bl.a. en skiva med spelets originalmusik som extramaterial.

Värt att poängtera är att skivan bara innehåller just originalmusiken. Utöver den har spelet nämligen en veritabel lastbilslast med tidsenlig populärmusik. Musiken är dessutom väldigt intelligent vald, då den i många fall dessutom representerar historiska förlopp. Tillsammans med den genomarbetade estetiken förstärker musiken illusionen av att spelet utspelar sig i en riktig amerikansk storstad.
Ett bra exempel är låten ”Held for Questioning” som spelas flitigt i början av spelet som då utspelar sig 1945, mitt under andra världskriget. Tidsandan återspeglas i texten, en kärlekstext fast vinklad på ett mycket speciellt sätt. ”I’m holding you for questioning/Held oh so closely in my arms” börjar den och fortsätter att på samma sätt blanda romantik med alluderingar till förhör och rättegångar.

Originalmusiken är komponerad av doldisen Matúš Široký tillsammans med Adam Kuruc. Ungefär hälften är producerad med samplade instrument och resten inspelat med FILMharmonic Orchestra Prague, en specialensemble bestående av medlemmar ur fyra av Tjeckiens mest välrenommerade klassiska symfoniorkestrar.

Širokýs musik är alltid vemodig, osäker. Det vilar en dramatisk tyngd över soundtracket som helhet. Stilmässigt blandar den jazz och orkestermusik flitigt men utan att tappa fokus. Lyssnar man igenom den drygt timmeslånga skivan från början till slut får man en hel inre resa som vandrar mellan det storslagna och det mest intima.

Nästan alla spår är korta, under två minuter, och endast fyra är längre än tre minuter. Även de kortaste insatserna är dock i mitt tycke väl värda sin plats på skivan, både för helhetens skull och för att de trots sin längd är intressanta och lyssningsvärda.

Dock är det främst de lite längre spåren som verkligen står ut. ”El Greco”, ”Last Orders” och ”A Friend of Ours” är alla exempel på välskriven och effektivt arrangerad spänningsmusik. ”Cosa Nostra”, ”Prologue” och ”Surprise Visit” är lugnare höjdpunkter som berör med relativt enkla medel.

Få gånger tar Široký fram den stora Hollywoodpenseln och målar med de grova, breda drag som är så populära både i film- och spelmusik idag. Överlag känns musiken fräschare och mer tilltalande för mig än mycket annan modern spelmusik som låter väldigt likartad. Soundet som t.ex. Hans Zimmer renodlade till perfektion i musiken till Gladiator för tio år sedan har nu blivit en uttjatad klyscha som återfinns i var och varannan film eller spel, oavsett om det är producerat i Nordamerika, Europa eller Asien.

I exempelvis ”Main Theme” och ovan nämnda ”Prologue” kommer det svulstiga och storslagna fram men när det är så sparsamt använt blir det desto mer effektivt och njutbart. Jag längtar efter den dag då dessa båda bitar spelas live på en spelmusikkonsert nära mig. (Orvar Säfström, läser du det här?)
Mafia II är det första spelet på länge som jag sträckspelat och dessutom spelar om en andra gång och fortfarande njuter lika mycket av som första gången. Soundtracket är vackert, genomarbetat, varierat och ensamt värt de 200 extra kronorna för samlarutgåvan.

Av David Saulesco [2010-11-09]