Joystick 2.0: Niklas recenserar

Det mest intressanta på förhand med Joystick 2.0 var hur man skulle följa upp världsrekordet på Stortorget i Malmö för ett och ett halvt år sedan. Svaret blev en relativt avskalad och traditionell konsert (åtminstone jämfört med konkurrenten Play) i Malmö Konserthus, med symfoniorkester, kör och en väldigt inspirerande dirigent. Producenten Orvar Säfström säger inledningsvis att man hoppar över allt vad videoskärmar heter för att spelmusik bör klara av att stå på egna ben. Inte en sekund under de båda konserterna saknar jag heller dessa videoskärmar, men räkna såklart med att jag kommer att vara av en annan uppfattning om ett par veckor under Final Fantasy-konserten i Stockholm.

Precis som under Play så satsar man på ett brett program, med ett par överraskningar och dessutom en världspremiär. Man inleder med ”Helghast March” från Killzone, ett stycke som kommit att bli associerat med Joystick eftersom man är ensamma om att ha framfört den på en stor spelkonsert tidigare. Inledningsvis är jag inte riktigt övertygad, men efter att ha hört den för tredje och sista gången (som extranummer på fredagskonserten) inser jag vilket kraftfullt stycke det är. Huvudtemat från Suikoden har aldrig framförts i de här sammanhangen tidigare, och blir en given favorit hos mig, kanske för att jag alltid haft ett nära förhållande till de två första spelen i serien. Secret of Mana-rysaren ”Fear of the Angels” är också en av höjdpunkterna, och känns extra laddad för oss Spelmusik.net-medarbetare under fredagen, då Orvar tillägnar den redaktör Johan Köhn.

De mer publikfriande inslagen står främst Nintendo-medleyt för. Jag har hunnit gå på lite för många spelkonserter vid det här laget för att bli ordentligt upprymd över Mario och Zelda, men de är såklart givna och fungerar klanderfritt. Dock känner jag att Metroid och Star Fox är värda ännu mer än ”bara” ett medley, som det är nu så skrapar man bara på ytan på båda spelseriernas rika potential. Då funkar däremot C64-musiken klockrent som medley, och Joystick 2.0 utklassar här Play. Både lekfullt och allvarligt på samma gång.

Orvar Säfström är en väldigt proffsig konferencier, och roar publiken med både festliga och intressanta anekdoter mellan låtarna. Hans passionerade berättelser om flera av spelen som representeras under konserten gör mig till och med lite sugen på att skriva ner hans nya bok om tv-spel på julens önskelista. Ibland går det lite överstyr, som under Orvars tal om spartaner inför Halo-sviten, vilket blir ganska segdraget för alla oss som har sett filmen 300. Dessutom känns tolv minuter långa Halo lite väl mastigt för undertecknad som inte har några band till allt vad Master Chief och Covenant heter, men jag misstänker att Halo-fansen är desto mer förtjusta.

Det finns inte mycket negativt att anteckna om Joystick 2.0, även om ett par låtval inte riktigt faller mig i smaken. Untold Legends: Dark Kingdom är, tvärtemot vad Orvar säger, inte intressant för fem öre, medan Spider-Man 3-sviten mest känns sövande. Men då det är Malmö Symfoniorkester som har spelat in musiken till det spelet så innebär det troligtvis att vi får dras med den även under en eventuell Joystick 3.0. Bara att gilla läget, alltså.

Avslutningen är urstark; först en lite mer utmanande musiksvit från BioShock och sedan publikfrieri på hög nivå med två av Nobuo Uematsus absolut bästa stycken från Final Fantasy-serien. Joystick 2.0 bjöd på ett jämnt och bra program, och det finns potential för ännu vassare konserter i framtiden. De amerikanska arrangörerna bakom Play lär få arbeta hårt för att hålla undan för sina svenska konkurrenter framöver.

Av Niklas Lundqvist [2007-11-19]